Ännu ett år slut, och då är det dags för ett fotografiskt bokslut för 2011.
Först de hårda bitarna med teknik och siffror;
4251 bilder tagen med min kompaktkamera (Nikon P7000)
1949 bilder tagna med min Pentax K-7
2148 bilder tagna med min Pentax K-5
dvs. totalt 8348 bilder som jag just nu har kvar. Jag har nog slängt minst 2-3 gånger så många…
Jag har under året skaffat en ny kamera, Pentax K-5. Jag var väldigt nöjd med min K-7, men fick ett väldigt bra tillfälle att skaffa K-5′an, och jag märker en väldigt stor skillnad; möjligheten att ta bilder med mycket hög ISO har förbättrats mycket. K-7′an tar snygga bilder upp till ISO800, användbara till ISO1600, medans K-5′an tar snygga bilder upp till ISO3200 och användbara upp till ISO6400, och den sista biten där betyder att man kan fota handhållet inomhus även under dålig belysning, och det är en stor skillnad för den typen av bilder, att inte behöva rigga upp stativ eller blixtar när man fotar människor. Om jag fotar utomhus i dagsljus tror jag inte jag skulle märka skillnad alls på bilder från K-7′an och K-5′an.
 Hela året har jag kört ett 365-projekt, dvs. fota minst en bild varje dag och lägg ut på nätet. Läs separat bloggpost om detta här.
I november var jag på fotomässan i Stockholm. Liten besvikelse jämfört med förra året, nästan exakt samma kameror, samma utställare, inte mycket nytt. Kommer att fundera ett par gånger till innan nästa fotomässa med liknande upplägg…
Men, viktigast under året, jag har kommit en bit längre på vägen att inse vad jag tycker är mest intressant att fotografera, och det är människor. Jag har vid många tillfällen riggat upp min hemma-studio och fotat familj och vänner, och bilderna som kommit från det har vart bland de bästa jag någonsin tagit.
Mina tankar inför 2012 är;
- Inget kamerabyte, jag har en bra kamera och de två objektiv som jag behöver
- Färre, men bättre bilder än 2011.
- Fler tillfällen att fota i studio, och utveckling av mina kunskaper i att fota vackra och spännande bilder på människor.
Här är ett par bilder som jag känner representerar den typ av bilder jag fotat under 2011.
    
 Nu är mitt 365-projekt slutfört. Det har på det stora hela vart ett nyttigt projekt, men stundtals väldigt svårt. De första månaderna hittade jag inspiration ganska enkelt, pocketkameran hängde med i jackfickan överallt, och jag fick till bilder som kändes rätt bra, jag postade väldigt snabbt på Flickr/Facebook m.m., oftast samma dag.
Men, efter 3-4 månader någonstans började det vissa dagar kännas som mer en tråkig uppgift, ett ”måste”. Vissa dagar gick det ändå att skapa rätt bra bilder trots känslan av ett måste (bilden här till höger är ett exempel på det), men efter ytterligare några månader började det smyga sig in rätt halvtaskiga bilder som togs bara för att jag skulle ha tagit en bild. Vissa dagar var det otroligt nära att det inte blev någon bild tagen alls, utan då blev det en skräpig brusig bild från min iPhone 3GS (inte direkt ett monster när det gäller kvalitet)…
Men, detta har hjälpt att lära mig inse massa saker;
- Att alltid ha med en kamera är lättare än man tror, särskilt om kameran man har med sig är en kompaktkamera (min rekommendation är en Nikon P7100 eller en Canon G12).
- Om man inte känner att man kan ta en riktigt bra en intressant bild, eller fånga ett ögonblick som inte kommer tillbaka, då är det bättre att stå över och fundera vad som skulle gjort den bilden bättre (t.ex. bättre ljus, annan komposition, annan optik).
- Ett ”måste” är inte en bra saker för en kreativ sysselsättning.
- Man bör alltid vänta med att posta en bild till man hunnit göra iallafall grundläggande bildbehandling av den.
- En bild som först verkar misslyckad kan med rätt behandling visa sig rätt lyckad, så släng aldrig en bild förrän du tittat på den 2-3 gånger, gärna med några dagars mellanrum.
Under mitt 365-projekt har jag tagit 10-15 bilder som jag skulle klassa som några av de bästa bilder jag tagit någonsin, och jag har definitivt utvecklats som fotograf, men det har också vart väldigt krävande, särskilt att hitta tiden att gå igenom och behandla bilder, mina krav på de bilder jag lägger ut har definitivt höjts under detta året.
Så, med detta säger jag tack och hej till 365-projektet. Jag tänker fortfarande ha med mig minst en kamera varje dag, men jag kommer inte ta bilder varje dag, utan vänta ut de tillfällen då jag känner att jag kan ta en riktigt bra bild, inte bara en bild.
Samtliga bilder ser du genom att klicka här!
 På senaste tiden har det debaterats mycket runt vad som är ok att göra och inte göra med bilder. Bl.a. har vi den stora skandalen där naturfotografen Terje Hellesö ertappats med att retuschera många av sina bilder, samt senast H&M som använt en och samma kropp på samtliga modeller.
Jag tycker om att fotografera människor. Inte en enda människa som jag träffat har sett ut som de supermodeller man ser i tidningar. Alla har finnar, några hårfjun på överläppen, porer som är synliga osv.
Alla bilder som jag tar får en bildbehandling. Vissa bilder totalt minimal behandling i form av att det justeras lite på färgbalans och att en grundskärpa läggs på, medans andra genomgår större och tyngre behandling. Att behandla bilder är inget nytt. Sedan fotografi uppfanns så har yrkesfotografer behandlat sina bilder genom att mörka ner/ljusa upp, ta bort dammkorn och repor, men sedan datorgrafik slog igenom på 80-talet så har man kunnat göra mycket mer omfattande ändringar i en bild. Man kan idag med rätt enkla verktyg helt ta bort en person från en bild, eller byta ut ansikten.
När jag fotar ett porträtt så kommer jag att bildbehandla det, men jag har egna regler för hur jag gör det:
- Jag lägger inte till något som inte var där
- Jag ändrar inte kropps- eller ansiktsformen (dvs. ingen blir smalare eller tjockare)
- Jag tar bort/dämpar ner finnar
- Jag mjukar ut ojämnheter i huden
- Jag minskar ner påsar/rynkor runt ögonen
- Jag ljusar upp ögon och ev. tänder, men bara pyttelite
- Jag tar ev. bort en del skrynkligheter eller dammkorn på kläder
 Så som jag ser det är min behandling till för att få en bild på personen så som denne kan se ut när hon/han har en mycket bra dag. På bilden av Sofia här ovan till höger var det målet. Bilden är inte hårt behandlad, utan bara små justeringar, en del av de punkter som nämns här ovan.
I vissa fall kanske man vill göra tvärtom, som självporträttet här bredvid. Jag ville ta en helt ärlig bild på mig själv, handhållet, sen kväll, slutkörd efter jobbet, stora påsar under ögonen, skäggstubb, enda belysningen är en glödlampa i taket. Dvs. alla förutsättningar för att ta en så ”äkta” bild som möjligt. Denna bild är faktiskt också behandlad, genom att jag ökade kontrasten och drog färgtonen en aning åt gult, vilket får alla ojämnheter att framstå ännu mer.
Om man tror att Photoshop är den magiska biten runt fotografering så har jag ett tips till; lär dig mer om ljussättning! Genom att ändra på var ljuset kommer ifrån, hur starkt/svagt eller stort/litet det är så uppnår man mycket mer än vad man kan få till i Photoshop. Detta är något som de flesta porträttfotografer är mycket duktiga på…
Och; räkna med att alla bilder du ser på internet, i tidningar/reklam m.m. är behandlade. Det är bara i vissa former av fotojournalistik (t.ex. fotoreportage i krig, fattiga områden etc.) där de etiska kraven på äkthet är extrem, i alla andra områden av foto är det mer eller mindre accepterat att alla bilder genomgår någon form av behandling, och om man tänker på att foto är en konstform där man med sin bildbehandling vill få betraktaren att se och tänka på bilden på ett visst sätt, så är det ett helt acceptabelt sätt att jobba! Däremot är det långt ifrån alla som har mina etiska regler för bildbehandling. I reklam är allt tillåtet, även att ändra kroppsform, byta ut huvuden, skapa en kroppsform som inte ens är biologiskt möjlig. Allt för att sälja produkten och trycka så hårt som möjligt på de faktorer i den mänskliga hjärnan behandlar när man tittar på en bild på en annan människa. Den typen av retuschering tycker jag inte om, eftersom den skapar en bild av något som en normal människa omöjligt kan uppnå.
 Idag skall jag iväg och hämta en tidig julklapp till mig själv :-) Nu blir det en riktig studioblixt (Quantuum 300ws) och en bamsestor Octabox! Visst har det fungerat bra att fota studiobilder med externa kamerablixtar också, men just att kunna modellera ljuset i förväg tror jag kommer att bli en stor fördel. Octaboxen är hela 180 cm stor, så den borde ge ett stort vackert mjukt ljus oavsett om jag vill ljussätta ett ansikte, halvkropp eller helkropp inkl. bakgrund.
Bilder kommer här så fort jag fått chans att prova den live :-)
 Nu har jag haft K-5′an i c:a 4-5 månader, och jag måste säga att det är en mycket trevlig kamera. K-7′an var jag mycket nöjd med, det är en välbyggd kamera som är väldigt trevlig och kapabel, och man har tagit allt som var bra med K-7′an och piffat till en av de få saker som kunde bli bättre, nämligen sensorn.
Antalet megapixels är inte något jag har stört mig på under flera år, allt från 10 megapixel och uppåt håller fint för mig, men det som jag verkligen känner har blivit mycket trevligt nu på K-5′an är brusnivåerna. Jag fotar regelbundet upp till ISO 3200 och sträcker mig ibland till ISO 6400, och känner att den t.o.m. på dom nivåerna levererar snygga bilder som t.o.m. funkar för utskrifter!
Egentligen var det väldigt sällan ett problem för mig med K-7′an med brusnivåerna, eftersom jag oftast klarade mig fint med ISO100-400, och ibland behövde dra mig till 800 eller i högsta fall 1600, men 800 var gränsen för mig när jag kände att det gav bilder som var tillräckligt snygga för utskrifter.
Den största förändring jag ser i mitt beteende är att jag nu oftast tar med mig pocketkameran för att kunna täcka in allt från vidvinkel till zoom i ett nödfall, men sen även tar med mig K-5′an med fast 50mm 1.4, satt på ungefär f2.2-2.8 (skärpan passar bäst för mig från 2.2 – 4.0). Handhållet på ISO 3200 och Pentax in-house stabilisering får jag riktigt användbara bilder ner till c:a 1/15, 1/30 slutartid, vilket faktiskt håller för normalt gatuljus på en mörk höstkväll! Exempelbilden i detta inlägg är ISO 3200, 50mm @ f2.8, 1/50 slutartid kl 7 en mörk höstmorgon med lite dimma (klicka för att se den större).
Vilken teknisk detalj tycker du är viktigast på din kamera? Kommentera gärna!
|
|
Hela året har jag kört ett 365-projekt, dvs. fota minst en bild varje dag och lägg ut på nätet. Läs separat bloggpost om detta här.
English