Värdet av säkerhetskopior…

Är rätt så lättad just nu över att jag är duktig på att säkerhetskopiera.

Min rutin just nu är; jag kopierar alla bilder på kamerans minneskort till min hårddisk, in i mappen där det sedan skall ligga (en mapp namngiven med datum och platsen eller motivet). Jag döper om alla filer till datum+motiv/plats. Sen gör jag en kopia till en extern hårddisk på samma bilder. Först när bilderna ligger på dessa två hårddiskar formaterar jag minneskortet (i kameran).

Sedan kör jag Lightroom och importerar bilderna dit. Jag väljer alternativet Lägg till, vilket låter bilderna ligga kvar på hårddisken där jag lagt dom. Sedan kompletterar jag bilderna med metadata (nyckelord, info om att det är jag som tagit bilderna osv). Förutom detta upplägg kör jag också säkerhetskopiering på hela hårddisken i min datorn till en annan extern hårddisk som jag har på jobbet. På så sätt är jag t.o.m. garderad om något skulle hända med hårddisken hemma. Som en extra finess kör jag även upp alla mina bilder till mitt flickr-konto, både som säkerhetskopia, och som ett smidigt sätt att låta andra få kika på bilder man tagit.

Det här upplägget låter kanske lite överdrivet, men jag upptäckte igår att ett 50-tal bilder som jag hanterat med Beta-versionen av Lightroom3 verkade ha blivit korrupta någon gång i början av juni. Det var jpg-filer i spridda mappar som hade blivit 0 byte i storlek, och det hade skapats två filer med tilläggen .tmp och .swp som var nästan identiska i storlek med ursprungsbilden. Som tur var hade jag mina säkerhetskopior, så jag kunde bara radera alla dessa och återställa från backup, men jag såg att innehållet i .tmp-filen verkade vara formatterad som en riktig jpg, så jag kunde troligen ha döpt om den till .jpg och fått det att snurra också. Jag trodde först att även mina .DNG-filer (RAW-format från min kamera) kunde ha vart påverkade, men det verkar inte ha hänt.

Min teori är att något skett när jag uppdaterat Metadata i samtliga mina bildfiler i Lightroom3 b2 för några veckor sedan, och att det var först nu för en vecka sedan när jag flyttade alla mina bildmappar till en annan hårddisk som jag upptäckte detta.

Man får sig en liten tankeställare när detta sker. Numera sparar jag bara på de bilder jag tycker är riktigt bra, så att tappa en av de bilderna vore minst sagt trist. Dom representerar något man gjort sig möda att fånga. Ett särskilt motiv vid en särskild tid, med särskilt ljus, och på en speciell plats också. Inte så lätt att återskapa alla dom faktorerna… Detta är något som kan ses på bilden här brevid som var en av dom som kunde ha gått förlorade; Brummis första möte med vår dåvarande katt Yoda.

Så, om ni inte gjort det ännu, se till att bränna en DVD eller köp en extern hårddisk för säkerhetskopior av era ovärderliga bilder!