Min längsta semester på många år…

(…och vår längsta biltur hitintills)

Varning; denna text kan vara tråkig om du inte känner oss och är nyfiken på vad vi gjort på semestern :-)

I måndags kväll kom vi hem från min och Judits semester. Eftersom jag hade en hel del semester sparat så bestämde jag mig för att ta 5 sammanhängande veckor, och tidpunkten fick bli september för att passa in lite så att de övriga på jobbet var tillbaka efter sin semester.

Innan vi åkte iväg hade vi några lugna dagar hemma med att packa och förbereda, samt att lämna hundarna på hundpensionat. Vi hade gärna haft med hundarna, men eftersom vi tycker om att resa lite utan planering så är det bäst att dom får stanna på pensionatet, eftersom det är svårt att hitta ställen där det är ok med hund om man bara dyker upp på kvällen i jakt efter övernattning.

Dag 1

Ferienwohnung EisenblätterSå, resan började på lördagen, och vi hann perfekt med färjan Trelleborg-Sassnitz (sista bilen ombord) tack vare Tim (vi kallar vår TomTom-GPS Tim eftersom den engelska rösten vi har valt på den heter just Tim) som varnade oss om vägarbeten strax före Trelleborg och ledde oss på lite småvägar istället för E6’an. Båtturen var lugn och fin, nästan inga vågor alls, god lunch, och vi kom iland i Sassnitz, tankade full tank igen, tog en kopp kaffe och fortsatte körningen mot Berlin. När kvällen började komma var vi 4-5 mil nordost om Berlin, och vi svängde av mot Joachimsthal. Vi bad Tim om närmaste pensionat, och hans förslag tog oss ut i skogen på omöjligt små grus- och stenvägar med ängar fulla av kossor som nyfiket undrade vem vi var. Vi kom fram till stället som låg vid Werbellinsee (en sjö), men tyvärr hade dom fullt, och hänvisade oss till ett litet Gasthaus inne i byn. Vi åkte tillbaka förbi kossorna och hittade stället (Ferienwohnung Eva-Maria Eisenblätter, Zorndorfer Strasse 12), och det visade sig vara ett riktigt fynd. 40 Euro för ett dubbelrum inkl. frukost. Rent och fint, och allt man behövde fanns. När vi kom dit var det för sent för att se detaljerna, men det visade sig nästa morgon vara ett riktigt mysigt ställe med jättefin trädgård, och väldigt mysigt allrum där vi åt frukost (stor kamin som hölls oss varma också). Typisk tysk frukost, dvs. 2 frallor per person, 1 ägg per person, pålägg (ost, skinka, marmelad) och kaffe/te. Precis lagom!

Dag 2

Kloster - ChorinMed frukosten avklarad var det snabbt gjort att packa in saker i bilen och fortsätta resan. Men, eftersom vi hade planerat in nästa stopp passade vi på att besöka ett kloster i byn intill, Chorin. Dom hade dessutom en stor söndagsmässa, vilket gjorde det till en ännu mer intressant upplevelse. Vädret var fint, och vi slappnade av och njöt av den tyska bokskogen.

Nästa övernattning var bara c:a 4 timmars körning bort, i Bad Schandau, som är en gränsby vid den tysk-tjeckiska gränsen på den tyska sidan. Vi åkte dit eftersom Judit gärna ville se stället p.g.a. en berömd Ungersk sång som har en textremsa i sig om Elbe som rinner genom Bad Schandau. Det var även där dom spelade in filmen Inglorious Basterds. Vi körde genom byn och hittade ett litet Gasthaus. 55 Euro för dubbelrum denna gången, men även detta hade hög standard. Eftersom vi kom fram dit ganska tidigt på dagen så gick vi på en restaurang, åt lite mat och tog oss varsin god öl. Det hade nyss vart översvämning (en förhållandevis mild dock, men som ändå hade ställt till med problem), och byn var ganska präglad av de tidigare översvämningarna (2002 var ett katastrof-år då vattnet täckte hela bottenvåningen på många hus i byn), men allt hade städats upp och återställts i bra skick. Även här var det god frukost, nästan identisk med den i Joachimsthal, utom de små söta virkade äggluvorna som fanns på detta ställe :-). Jag har inte adressen till detta ställe, men det var strax sydväst om centrala byn, och det låg vägg i vägg med Fars-huset och de berömda 7-bröder husen (http://members.virtualtourist.com/m/p/m/405551/).

Bad Schandau Bad Schandau

Dag 3

Centrala PragNär vi käkat frukost var det dags att ge sig iväg, och efter bara några minuters körning var vi i Tjeckien. Det var tyvärr rätt slummigt precis på den Tjeckiska sidan, och stripp/sexklubbarna dominerade de första kilometrarna, men de försvann efter en liten stund, och det klarnade upp så vi kunde njuta av den vackra naturen. I Tjeckien behöver man köpa en motorvägsbiljett, och typiskt nog är 10 dagar det minsta (jättebra när man vet att man bara skall köra igenom landet, eller hur?). Lite vägarbeten gjorde Tim förvirrad, och vi snurrade runt lite (och bröt antagligen ett par trafikregler) i Usti Nad Labem, men snart hade vi kommit vidare och kom in i Prag. Denna gång ledde Tim oss genom centrala Prag, till skillnad mot förra gången, då vi hade programmerat in ett besök hos en hunduppfödare strax söder om Prag, och då körde vi en mindre trafikerad väg väster om Prag. Denna gången blev det som sagt mitt genom centrala Prag. Tonvis av bilar och 4-5 filiga vägar. Gick ändå rätt smidigt, och Tim hade koll på läget. Vi fortsatte nedåt i Tjeckien på de härliga motorvägarna med härliga betongskarvar som innebär 3-4 dunk per sekund som både hörs och känns rätt rejält i 130 knyck. Efter bara några timmar var vi i Slovakien, där det var dags att köpa en till motorvägsbiljett till. Denna gången mycket billigare eftersom Slovakien är mycket mindre. Vi åkte snabbt förbi Bratislava, och var snabbt framme vid den Ungerska gränsen. Några meter innan gränsen blev vi stoppade av Slovakisk polis som inte var intresserade av pass eller något sådant, utan bara såg motorvägsbiljetten på fönstret, gav det en snabb knack och thumbs up, och så var det ok att köra vidare in i Ungern. Redan i södra Tjeckien hade vädret klarnat upp rejält, och när vi kom fram till Budapest i Ungern var det redan en bit över 20-strecket.

Dag 4 – 21

ParlamentetI Ungern gjorde vi ett antal trippar fram och tillbaka, bl.a. till en Buddistisk stupa i Tar, samt att hälsa på Judits mamma i Debrecen, och till den lilla byn Csenger vid Ungersk/Rumänska gränsen där Judit växte upp. Vi tog också en dagstrip tillsammans med Judits bror till Visegrad, som är en vackert belägen plats i bergen c:a 1 timmes körning norr om Budapest. Vi spenderade dock det mesta av tiden i Budapest, och var bl.a. inne i centrum och besökte bl.a. palatset (tillsammans med tusentals andra turister, och svensktalande restaurangpersonal).

Vi var också på ett framträdande med Dalai Lama i två dagar, där han pratade om Buddism och massa frågor om hur man kan vara en bra person i det vardagliga livet. Vi fick också Chenresi initiation av honom, vilket känns lite speciellt, eftersom det inte är så ofta i sina framträdanden som han gör detta. Vi var c:a 11000 personer i publiken, och det var en speciell känsla när så många satt tyst och lyssnade på honom. Helt klart är att han vart med om mycket, och är en smart och rolig snubbe.

Visegrad Arkitektur Hieroglyphs Budapest

Dag 22

Nästan SalzburgSen var det då dags för hemfärd. Jag hade fått tips från en kollega att Hitlers örnnäste var värt ett besök, och det var inte så stor omväg för oss, så vi började hemfärden med att köra rakt igenom hela Österrike (Judit sträckkörde), och det var en magisk känsla när vi började komma ner mot Salzburg och såg de stora vackra fjällen. Örnnästet ligger precis på den tyska sidan gränsen i Obersalzberg, Berchtesgaden, men vi valde att övernatta precis på den österrikiska sidan gränsen i St Leonard, i ett fint (och relativt dyrt) hotell, mest p.g.a att vi inte orkade jaga efter ett gasthaus, och att detta låg fint till längs med vägen. 107 Euro för en natt var inte helt gratis, men för det fick vi en svit på översta våningen med stort sovrum, lyxigt badrum, separat vardagsrum och balkong med läcker utsikt. Innan vi gick och lade oss åt vi middag i restaurangen, och tog en kort promenad i St Leonard och såg bl.a. en bröllopsfest, och lyssnade på bruset (det var mörkt) från glaciärvatten som rann i en älv genom byn.

Dag 23

Kehlsteinhaus - The Eagles Nest Nästa morgon körde vi ett par kilometer och kom in till Berchtesgaden där vi hittade turistinformationen, och fick fin info om hur vi kunde köra till Obersalzberg som är startpunkten för busstrippen upp till Hitlers örnnäste. Man får inte köra själv på vägen upp dit, det är privat väg, så bussresan fläskar dom i en aning med priset, men det är också en rätt spektakulär resa, och det är ingen övrig inträdesavgift till stället. Om man vill kan man hänga med på en stor guidad tur, men vi skippade det eftersom den inte började före kl 13 på eftermiddagen, och varade till kl 17, vilket skulle blivit för sent för oss.

Vi åkte iallafall upp med bussen till toppen till Kehlsteinhaus som det heter på tyska. På 1834 meters höjd ligger huset, normalt sett med en suveränt utsikt över alptopparna runtomkring, men just denna dag var det dimma överallt, och några cm snötäcke, så från att ha gått från c:a 10 grader nere vid parkeringsplatsen sjönk det fort när vi närmade oss toppen. När vi kom fram fick vi stämpla våra bussbiljetter med önskad returtid, så dom kunde planera in att ha tillräckligt med bussplatser för returen. Vi valde 1,5 timmes tid, vilket så här i eftersyn kanske skulle ha vart bättre med 2 eller 2,5 timme. Uppe på toppen går man först in i en 40-50 meter lång tunnel, för att sen komma till ett hiss-rum och en hiss. Både tunneln och hissen är väldigt lyxiga, och det syns att det lags mycket pengar på dessa. Hissen är klädd invändigt med speglar, mässing och grön skinnklädsel och avklarar de sista 120 metrarna till toppen på ett kick. När man kommer till själva huset har man två alternativ. Antingen går man ut på terrassen som omgärdar huset, eller så går man in i restaurangen. Huset är nämligen en restaurang idag, så man kan inte gå omkring där inne bara för att titta runt och ta kort, utan man bör ta ett bort och sätta sig och dricka och äta något. Vi började med att gå ut på terrassen och titta oss runt. Vi följde promenadstigen upp till den högsta toppen som är kanske 20-30 meter högre upp än själva huset. Det blåste inte alls när vi var där, och det tillsammans med snön gjorde att det var väldigt tyst och fridfullt, trots en massa andra turister.

ObersalzbergNär vi traskat färdigt drog vi oss tillbaka mot huset, köpte lite souvenirer, gjorde en liten fuling och gick genom restaurangen på väg tillbaka till hissen och bussen (och passade på att ta några bilder inuti huset när vi ändå gick igenom). Bussresan ner för berget var ännu mer spektakulär än uppresan, mest p.g.a. den branta sluttningen på vissa partier, och molnen klarnade upp stundvis för att ge en bra utsikt över området runtomkring och nedanför berget.

När besöket till örnnästet var klart fortsatte vi hemresan, och med de smidiga tyska motorvägarna så blev det en riktig mastodontkörning denna söndag. Kl 13 åkte vi från Berchtesgaden, och kl 24 var vi framme i Rostock, dvs. hela tyskland i höjdled avklarat på en enda dag, trots ett par tillfällen med köer p.g.a. trafikolyckor och en gås som var ute och gick på autobahn (ingen fara, den överlevde, en modig kille schasade bort den från vägen). Vi körde via Munchen, Nurnberg, Bayreuth, Leipzig och Berlin. Väl framme i Rostock bad vi Tim om väg till ett hotell, och på väg till hotellet såg vi ett annat hotell, och tog detta. 79 Euro för dubbelrum inkl. frukost lät vettigt, och det var rent fint och bekvämt.

Dag 24

RostockFrukosten nästa morgon var också god och vi körde ett fåtal kilometer till färjeläget där vi blev stående en timme tills det var dags för färjan Rostock-Gedser. Trippen över tog strax under 2 timmar, och det blåste en hel del, men vi hade tagit sjösjuketabletter så det gick fint. Väl iland i Danmark blev det ett snabbt bensin- och fransk korvstopp, och sedan sträckkörning till Helsingör, för en supersnabb överfart till Helsingborg, och så var vi tillbaka i Sverige, där man numera t.o.m. flaggar med stora svenska flaggor på asfaltsbilarna. Tippar på att det kanske är mest vanligt i Skåne dock…

Totalt blev det nästan 6000 km bilkörning, fördelat på 71,5 timme enligt färddatorn, vilket ger en snitthastighet på strax över 80 km/t, inklusive långsam stadskörning runt omkring och inuti budapest :-)

Vi snittade 8,3 l/100 km bensin, vilket inte är så dumt, med tanke på autobahn och stadskörning. Toyotan har tuggat på fint, och jag är glad att vi skaffade nya däck precis innan vi åkte :-)

Vi har sett mycket på semestern, men för mig har höjdpunkterna vart ett par;

  • Alperna runt Salzburg och Berchtesgaden (hit måste vi definitivt komma tillbaka för semester igen, och spendera minst 3-4 dagar)
  • Framträdandet med Dalai Lama (intressant)
  • Budapest (fint även på hösten)
  • Visegrad (vackert område, och nära Budapest)
  • Chanserna att ta det lugnt och slappna av, utan möjlighet att koppla upp sig på nätet, eftersom internet-roaming definitivt inte är gratis utanför Sverige, och det är en hel del mer arbete med att ta sig till ett internetcafe än att koppla upp sig direkt på sin mobil eller dator…

Nu återstår bara jobbet med att gå igenom alla bilder jag tagit (drygt 1000 inklusive ett par hundra bilder jag tog med mobilkameran). Lär nog ta några dagar att få ordning på, men sen kommer det ett blogginlägg på dmlfoto.se med mina favoriter :-)

En reaktion på “Min längsta semester på många år…

Kommentarer inaktiverade.