Att fota med högt ISO

Ett område där jag fortfarande känner mig en del begränsad är i situationer med lite belysning, då man behöver antingen ett objektiv med mycket ljusinsläpp, lång slutartid och/eller högt ISO…

Om jag har vetat i förväg att det kan komma att vara ont om ljus så har jag normalt sett kört med mitt 50mm, som har väldigt mycket ljusinsläpp med sitt f/1,4. Men, eftersom det inte börjar få hyffsad skärpa förrän runt f/2,8 så får man oftast dra upp ISO en hel del för att kunna köra med slutartider som är något sånär rimliga (som lägst 1/50 sekund). Alternativt kan jag använda mitt Tamron 70-200 f/2,8 som är användbart skarpt redan vid f/2,8, men eftersom det är ett längre objektiv behöver man ännu kortare slutartider för att inte få skakoskärpa…

På min Pentax K10D (min första DSLR) så var ISO400 det högsta jag kände mig bekväm med (ISO800 i nödfall, men det var rejält brusigt av det ”fula” slaget, dvs. blå/magentaprickigt i mörka områden), så när jag fick Pentax K-7 blev jag nöjd över att se att ISO800 fungerade fint utan att få något märkbart brus, och ISO1600 fungerar i situationer där man är lite mer pressad för att få till en bild, och i nödfall kan ISO3200 duga.

Här följer ett par exempel på brus i bilderna på Pentax K-7. Samtliga bilder är RAW-bilder utan brusreducering i kamera eller programvara.

Nedan; bild från Pentax K-7 ISO800 (hela bilden minskad till 600 pixels bredd)

Pentax K-7 ISO800

Nedan; brusigaste detaljen ur samma bild i 100%

Pentax K-7 ISO800 detalj

Nedan; Pentax K-7 vid ISO1600 är användbart, och kan ofta fungera bra vid bilder som är rätt exponerade.

Pentax K-7 ISO1600

Nedan; detalj ur samma bild i 100%, här kan man se kornet, och även lite magentastick (små lila-rosa prickar). Dessa är dock ganska enkla att åtgärda i t.ex. Adobe Lightroom.

Pentax K-7 ISO1600 detalj

Nedan; i en riktigt pressad situation där man vill få en bild, och vet att man inte kommer att göra en förstoring från den, utan bara använda för web så är ISO3200 på Pentax K-7 ett alternativ, men här börjar man känna bruset även i en fullstor bild, och det är inte lätt att åtgärda bruset i Lightroom utan att tappa detaljrikedom, därför kör jag väldigt sällan med denna ISO.

Pentax K-7 ISO3200

Nedan; detalj ur samma bild, här ser man gott om blåstick i de mörka partierna.

Pentax K-7 ISO3200 detalj

 

Som en liten jämförelse kan jag visa lite exempel på brusnivåerna på min Nikon Coolpix P7000. Sensorn är mycket mindre på denna kamera än på mina Pentax, men den klarar sig ändå förvånansvärt bra, och hjälps en hel del av att anti-skakfunktionen är mycket bra, vilket tillåter rätt långa slutartider utan att få helt obrukbara bilder. Sensorn är också c:a 1,5 år nyare, vilket visar på hur fort sensorer utvecklas.

Nedan; Nikon Coolpix P7000, ISO 800, utan brusreducering. Minskat till 600 pixels på största ledd. ISO800 är i mitt tyckte helt användbara, även i ganska stor förstoring.

Nikon P7000 ISO800

Nedan; detalj i 100% ur samma bild. Visst syns kornet, men det är i mitt tyckte ett rätt snyggt korn, absolut inte värre än filmkorn på tiden jag fotograferade med diafilm. Framförallt är det fritt från blå/magentastick.

Nikon P7000 ISO800 detalj

Nedan; vid ISO1600 börjar Nikon P7000 få ganska märkbart korn, men det håller i nerminskat format för web-bruk upp till ungefär 1000 pixels storlek på största sidan. Som i detta fall med 600 pixels ser det helt ok ut.

Nikon P7000 ISO1600

Nedan; detalj ur samma bild i 100%, här kan man se kornet rätt tydligt, så en bild tagen med P7000 i ISO1600 skulle jag antagligen inte vilja använda i beskuret format.

Nikon P7000 ISO1600 detalj

Utvecklingen av sensorer går fort framåt både mot fler megapixels (vilket jag inte tycker är något som behövs, man kan göra väldigt bra förstoringar från bilder tagna med t.ex. 10 megapixel), samt åt hållet med bättre ljuskänslighet, vilket ger möjligheter att använda högre ISO. Man kan t.ex. idag med Pentax K-5 fotografera vid ISO51200, och den är troligen rätt snygg upp till ISO12800, och om ytterligare något år är säkert ISO102400 möjligt. Denna utveckling leder till att snart blir skärpedjup och slutartid rent kreativa beslut, för man vet att ISO hänger med för att anpassa sig efter de val man gjort. Frågan är bara när det kommer att bli problem åt andra hållet, dvs. de situationer där man vill använda ett väldigt lågt ISO för att t.ex. fotografera ett vattenfall med lång slutartid, och ett neutralt gråfilter inte räcker till längre…