”Ärligt” vs. retouch…

På senaste tiden har det debaterats mycket runt vad som är ok att göra och inte göra med bilder. Bl.a. har vi den stora skandalen där naturfotografen Terje Hellesö ertappats med att retuschera många av sina bilder, samt senast H&M som använt en och samma kropp på samtliga modeller.

Jag tycker om att fotografera människor. Inte en enda människa som jag träffat har sett ut som de supermodeller man ser i tidningar. Alla har finnar, några hårfjun på överläppen, porer som är synliga osv.

Alla bilder som jag tar får en bildbehandling. Vissa bilder totalt minimal behandling i form av att det justeras lite på färgbalans och att en grundskärpa läggs på, medans andra genomgår större och tyngre behandling. Att behandla bilder är inget nytt. Sedan fotografi uppfanns så har yrkesfotografer behandlat sina bilder genom att mörka ner/ljusa upp, ta bort dammkorn och repor, men sedan datorgrafik slog igenom på 80-talet så har man kunnat göra mycket mer omfattande ändringar i en bild. Man kan idag med rätt enkla verktyg helt ta bort en person från en bild, eller byta ut ansikten.

När jag fotar ett porträtt så kommer jag att bildbehandla det, men jag har egna regler för hur jag gör det:

  • Jag lägger inte till något som inte var där
  • Jag ändrar inte kropps- eller ansiktsformen (dvs. ingen blir smalare eller tjockare)
  • Jag tar bort/dämpar ner finnar
  • Jag mjukar ut ojämnheter i huden
  • Jag minskar ner påsar/rynkor runt ögonen
  • Jag ljusar upp ögon och ev. tänder, men bara pyttelite
  • Jag tar ev. bort en del skrynkligheter eller dammkorn på kläder
Så som jag ser det är min behandling till för att få en bild på personen så som denne kan se ut när hon/han har en mycket bra dag. På bilden av Sofia här ovan till höger var det målet. Bilden är inte hårt behandlad, utan bara små justeringar, en del av de punkter som nämns här ovan.
I vissa fall kanske man vill göra tvärtom, som självporträttet här bredvid. Jag ville ta en helt ärlig bild på mig själv, handhållet, sen kväll, slutkörd efter jobbet, stora påsar under ögonen, skäggstubb, enda belysningen är en glödlampa i taket. Dvs. alla förutsättningar för att ta en så ”äkta” bild som möjligt. Denna bild är faktiskt också behandlad, genom att jag ökade kontrasten och drog färgtonen en aning åt gult, vilket får alla ojämnheter att framstå ännu mer.

Om man tror att Photoshop är den magiska biten runt fotografering så har jag ett tips till; lär dig mer om ljussättning! Genom att ändra på var ljuset kommer ifrån, hur starkt/svagt eller stort/litet det är så uppnår man mycket mer än vad man kan få till i Photoshop. Detta är något som de flesta porträttfotografer är mycket duktiga på…

Och; räkna med att alla bilder du ser på internet, i tidningar/reklam m.m. är behandlade. Det är bara i vissa former av fotojournalistik (t.ex. fotoreportage i krig, fattiga områden etc.) där de etiska kraven på äkthet är extrem, i alla andra områden av foto är det mer eller mindre accepterat att alla bilder genomgår någon form av behandling, och om man tänker på att foto är en konstform där man med sin bildbehandling vill få betraktaren att se och tänka på bilden på ett visst sätt, så är det ett helt acceptabelt sätt att jobba! Däremot är det långt ifrån alla som har mina etiska regler för bildbehandling. I reklam är allt tillåtet, även att ändra kroppsform, byta ut huvuden, skapa en kroppsform som inte ens är biologiskt möjlig. Allt för att sälja produkten och trycka så hårt som möjligt på de faktorer i den mänskliga hjärnan behandlar när man tittar på en bild på en annan människa. Den typen av retuschering tycker jag inte om, eftersom den skapar en bild av något som en normal människa omöjligt kan uppnå.

2 reaktion på “”Ärligt” vs. retouch…

Kommentarer inaktiverade.