Kategoriarkiv: Personligt

Personliga tankar och reflektioner som inte rör foto.

Hasselblad, de första staplande stegen…

Efter en period då rätt lite hänt fotografiskt i mitt liv (men desto mer i övrigt!) så öppnades mina ögon nyss. Jag och familjen var på ett besök i Stockholm och gick in i en fotoaffär i gamla stan, ni vet en sån där affär där man liksom bara känner att här är det inte tal om att alla skall köpa den absolut senaste digitalkameran som butiken har fått order om att pusha för, utan här var det begagnade kameror, massa tillbehör och objektiv osv… Massor av rullar med film också, vilket jag var förvånad över, jag trodde faktiskt att det bara var några små nisch-bolag som tillverkade film fortfarande, men killen i butiken korrigerade mig snabbt och sade att både Kodak och flera andra definitivt fanns kvar och tillverkar film för fullt…

En gammal dröm för mig har funnits med ända sen början av 90-talet då jag började fota med min Pentax seriöst, dvs. att komma upp till mellanformat, med stora härliga negativ som nästan känns som 3D när man ser dom eftersom dom är så skarpa och har så mycket kvalitet. Hur pass många är det som har en gammal Hasselbladutrustning stående som dom inte behöver längre? Yrkesfotograferna har sen länge gått över till digitalt, så några gamla kameror borde det väl finnas? Visade sig faktiskt att det inte var så svårt att hitta, så nu har jag en Hasselblad 501C med ett Zeiss Planar 80mm f2.8 som jag håller på att lära mig. Det är totalt manuellt som gäller, dvs. jag måste själv hålla koll på iso-talet på filmen, bländare, slutare, fokus m.m. Inga hjälpmedel för något av detta. Eftersom Hasselblad har 1/500s som kortaste slutartid så är det viktigt att välja iso på sin film utifrån hur pass stor bländare man oftast tänker fota på, dvs. att om man som jag troligen oftast kommer att fota nästan helt öppet på f2.8 så kan en film med iso 400 bli för snabb, särskilt om man fotar utomhus eller inne i studio med blixtljus. Därför blev det ett par rullar Kodak Portra 160 som blev mitt första inköp på mellanformatsfilm.

Jag har läst mig till att med negativ film så har man rätt mycket exponeringslatitud, dvs. det märks inte mycket på bilden om man råkat under- eller överexponera filmen. Framförallt verkar man klara (och det rekommenderas t.o.m.) en del överexponering. Något steg är absolut fint, och det går utan problem med upp mot 4-5 steg innan bilden börjar se lite blek ut, så med en iso 160-film så ligger jag troligen runt 1/250 till 1/500 sekund vid f2.8 eller f4 i de flesta fall. Till att börja med kommer jag ha min lilla Lumix pocketkamera med mig som ljusmätare. Jag ställer in iso på 160, ställer in bländare samma som på kameran, så får jag slutartiden direkt. Dessutom funkar bilden från min lilla lumix som en referens på vilken tid bilden togs, och med ungefär vilka inställningar :-)

Än så länge har jag bara fotat ett par bilder, men det är en väldigt härlig känsla med ett ”klonk” när man trycker på slutaren. När man komponerar bilden i sökaren så ser den nästan 3D ut, det är som en egen liten värld nere i den där sökaren, en spegelvänd fyrkantig värld :-) Nu skall bara första rullen fotas färdigt, skickas till Stockholm för framkallning och sen får vi se vad jag missat :-)

Jag tror att 2017 kommer bli ett spännande år för mig, flamman är tänd igen och nu skall vi se om det inte kan bli lite spännande bilder utav det :-)

Bokrecensioner

Péter Nádas - Egen död…är inte något jag sysslat med förut, och möjligen inte igen, men igår läste jag ut en bok som jag tycker fler borde läsa, nämligen Péter Nádas – Egen död (svensk översättning, på Ungerska heter den Saját Halál). Utan att avslöja för mycket om handlingen kan jag säga att det är en förstapersons-skildring av en persons upplevelse av något som för dom flesta kanske skulle vara svårt eller nästan omöjligt att beskriva, nämligen sin egen död.

Jag läste igenom boken snabbt, på bara 2 kvällar. Den är på 126 sidor, och är mycket snabbläst, till stor del beroende på författarens sätt att skriva, som iallafall passade mig väldigt bra. Den hade också en del humorösa inslag, vilket jag inte hade räknat med när jag läste sammanfattningen. Läs den om du har möjlighet, jag tyckte den var bra!

Finns att låna på Strömstads bibliotek om någon vecka igen :-)

110 mil på en helg

Så pass mycket bilkörning blev det för mig denna helgen. Skälet till körningen var två saker; ett besök i Stockholm för att besöka fotomässan och fotografiska, samt en chans att hälsa på Bori i Uppsala, vilket jag inte haft möjlighet att göra sedan i våras.

Kort summering; Fotomässan och fotografiska; jaha… Spendera tid i Stockholm; Intressant. Spendera tid med Bori; kul!

Jag gav mig iväg hemifrån på fredag morgon. Kallt som attan, -9. Fint väder för körning, inte så farligt mycket trafik förrän jag närmade mig Stockholm söderifrån. Körningen till hotellet vid humlegården tog mig mitt genom centrala Stockholm, vilket var en liten upplevelse för mig som är van med att köra i Strömstad :-)

Fotografiska

Jag kom till Stockholm i hyfsad tid på fredag eftermiddag och då fanns det tid för ett besök på Fotografiska (hade tänkt att kanske träffa Bori då, men hon blev utbjuden på biokväll av sina kompisar), och eftersom Fotografiska har öppet ända till kl. 21 fanns det gott om tid för ett besök. Jag listade ut SL’s biljettsystem och gav mig iväg med tunnelbanan till Slussen och fick mig en liten promenad till Fotografiska i vinterkylan (bitande kallt, och blåst), och tog ett par riktigt bra bilder på vägen (se nedan). Det var inte helt logiskt att hitta vägen till fotografiska från Slussen, och jag rörde runt lite, men eftersom jag hade kollat in Google maps visste jag åt vilken riktning jag skulle, så jag hittade dit till slut.

Det var kul att gå omkring och spana in de olika utställningarna på fotografiska med bl.a. Gus Van Sant, Pieter Ten Hoopen samt massa kända modefotografer (Avedon, Man Ray m.fl.). Fotografiska är nybyggt, och det känns. Huset är fräscht och snyggt, och utställningarna väldigt snyggt visade. Nerköpet var kafét på övervåningen som hade alldeles för höga priser. Jag hade tänkt ta mig en macka eller något liknande där, och även om mackorna såg goda ut (även om det inte fanns så stort urval), och personalen var mycket trevlig, så fick jag en liten chock när jag såg priserna. Jag kunde lika gärna ta en hamburgare med tillbehör på vägen tillbaka till slussen för halva priset. På fotografiskas kafé blev det istället en flaska mineralvatten och en liten muffins. Gott, men t.o.m. denna lilla fika var dyrare än den meny jag käkade senare på McDonalds…

Fotografiska är definitivt värt ett besök, och känns som en plats man kan komma tillbaka till med jämna mellanrum för att se nya utställningar, men man går rätt så snabbt igenom det, 3-4 timmar är fullt tillräckligt.

Fotomässan

Nästa dag var det dags för att besöka fotomässan i Älvsjö. Resan från mitt hotell på Östermalm (Scandic Anglais, kabinrummen är förvånansvärt bra, och mycket prisvärda) gick snabbt till centralen, och därifrån med pendeltåg till Älvsjö. Hela resan tog inte mer än c:a 25 minuter, vilket var en väldigt positiv upplevelse. I Stockholm verkar lokaltrafiken fungera riktigt bra! När jag kom till mässan var jag c:a en halvtimme för tidig, så jag ställde mig i kön tillsammans med de andra med förköpta biljetter. Efter en stund scannades våra biljetter, och vi fick gå 10 meter framåt, där en kvinna gav besked att jepp, vi kom förbi kassan, men inte längre än så, eftersom utställningen inte öppnade än på 10 minuter. Som de tålmodiga och förstående personer vi fotografer är stod vi snällt och väntade där :-)

När jag väl kom in i mässhallen var min första tanke; inte mer? Även om jag inte vet hundraprocentigt om så är fallet så kändes denna mässa mindre, både i antal kvadratmeter, samt i antal utställare, jämfört med fotomässan jag besökte i Göteborg i våras. De flesta av utställarna kände jag igen från i våras, det var stort sett samma firmor och samma personer, och faktiskt kändes det även som de flesta av föredragen innehöll samma saker. Men, som tur är så var jag intresserad av andra saker denna gång än i våras, då jag riktade in mig på att köpa ny kamera. Denna gång var min huvudsakliga inriktning att titta på studiofoto-utrustning, och se på studiofotografer i arbete, vilket jag också fick göra. Det hölls också en Pentax-ägare träff, men denna missade jag eftersom jag åt lunch just då. Jag såg dock att det var många pentaxägare som snurrade runt pentax-båset hela tiden, och tittade nyfiket på min kamera som jag hade runt halsen. Man är nog lite skadad av det där, jag vet själv att jag nyfiket tittar på andras kameror och objektiv, det berättar liksom något om vad för slags person det är, valet av kamera, och framförallt optik berättar mycket.

C:a en timme innan mässan slutade kände jag att jag hade fått med mig det jag ville, så jag åkte iväg tillbaka mot hotellet, och passade på att gå runt i området runt hotellet (bl.a. biblioteksgatan), och tog massa bilder på vinterskyltning och folk som var i shopping-läge. Det var riktigt bitande kallt, så en timme fick räcka…

Besök i Uppsala, och hemfärd

På söndag morgon vaknade jag skönt utvilad, och efter en god frukost åkte jag iväg norrut till Uppsala för att hälsa på Bori. Vi åkte iväg och handlade en snygg liten bänk på Ikea, och sen hade tyvärr klockan blivit så mycket att jag behövde ge mig iväg hemöver. Jag hade hört flera varningar om vädret, så jag ville ha någon timme eller två i marginal. Till att börja med märktes inte mycket av vädret, men efter Örebro började det att snöa en aning, och när jag närmade mig Karlstad var det en hel del snö. De flesta körde väldigt lugnt, så det gick oftast bara i 40-50, trots att väglaget gott och väl hade funkat för 70-80, men med tanke på att det var enkelfiligt stora delar av vägen var man fast i kolonnkörning mestadelen av tiden. När jag kom till Åmål och det var dags att svänga av E45 för att ta in på 164 märkte man att där plogade man inte längre. Det fanns uppkörda spår från bilar som kört tidigare, och det var mjuk nysnö, så det var inte omöjligt att köra, men större delen av vägen hem körde jag i 20-30 cm hög snövallar, och mötte bara någon enstaka bil eller två, på de 7-8 milen från Åmål. Först när jag närmade mig bullaren började snön försvinna, och när jag kom in i Strömstad kommun var vägarna helt snöfria!

Min längsta semester på många år…

(…och vår längsta biltur hitintills)

Varning; denna text kan vara tråkig om du inte känner oss och är nyfiken på vad vi gjort på semestern :-)

I måndags kväll kom vi hem från min och Judits semester. Eftersom jag hade en hel del semester sparat så bestämde jag mig för att ta 5 sammanhängande veckor, och tidpunkten fick bli september för att passa in lite så att de övriga på jobbet var tillbaka efter sin semester.

Innan vi åkte iväg hade vi några lugna dagar hemma med att packa och förbereda, samt att lämna hundarna på hundpensionat. Vi hade gärna haft med hundarna, men eftersom vi tycker om att resa lite utan planering så är det bäst att dom får stanna på pensionatet, eftersom det är svårt att hitta ställen där det är ok med hund om man bara dyker upp på kvällen i jakt efter övernattning.

Dag 1

Ferienwohnung EisenblätterSå, resan började på lördagen, och vi hann perfekt med färjan Trelleborg-Sassnitz (sista bilen ombord) tack vare Tim (vi kallar vår TomTom-GPS Tim eftersom den engelska rösten vi har valt på den heter just Tim) som varnade oss om vägarbeten strax före Trelleborg och ledde oss på lite småvägar istället för E6’an. Båtturen var lugn och fin, nästan inga vågor alls, god lunch, och vi kom iland i Sassnitz, tankade full tank igen, tog en kopp kaffe och fortsatte körningen mot Berlin. När kvällen började komma var vi 4-5 mil nordost om Berlin, och vi svängde av mot Joachimsthal. Vi bad Tim om närmaste pensionat, och hans förslag tog oss ut i skogen på omöjligt små grus- och stenvägar med ängar fulla av kossor som nyfiket undrade vem vi var. Vi kom fram till stället som låg vid Werbellinsee (en sjö), men tyvärr hade dom fullt, och hänvisade oss till ett litet Gasthaus inne i byn. Vi åkte tillbaka förbi kossorna och hittade stället (Ferienwohnung Eva-Maria Eisenblätter, Zorndorfer Strasse 12), och det visade sig vara ett riktigt fynd. 40 Euro för ett dubbelrum inkl. frukost. Rent och fint, och allt man behövde fanns. När vi kom dit var det för sent för att se detaljerna, men det visade sig nästa morgon vara ett riktigt mysigt ställe med jättefin trädgård, och väldigt mysigt allrum där vi åt frukost (stor kamin som hölls oss varma också). Typisk tysk frukost, dvs. 2 frallor per person, 1 ägg per person, pålägg (ost, skinka, marmelad) och kaffe/te. Precis lagom!

Dag 2

Kloster - ChorinMed frukosten avklarad var det snabbt gjort att packa in saker i bilen och fortsätta resan. Men, eftersom vi hade planerat in nästa stopp passade vi på att besöka ett kloster i byn intill, Chorin. Dom hade dessutom en stor söndagsmässa, vilket gjorde det till en ännu mer intressant upplevelse. Vädret var fint, och vi slappnade av och njöt av den tyska bokskogen.

Nästa övernattning var bara c:a 4 timmars körning bort, i Bad Schandau, som är en gränsby vid den tysk-tjeckiska gränsen på den tyska sidan. Vi åkte dit eftersom Judit gärna ville se stället p.g.a. en berömd Ungersk sång som har en textremsa i sig om Elbe som rinner genom Bad Schandau. Det var även där dom spelade in filmen Inglorious Basterds. Vi körde genom byn och hittade ett litet Gasthaus. 55 Euro för dubbelrum denna gången, men även detta hade hög standard. Eftersom vi kom fram dit ganska tidigt på dagen så gick vi på en restaurang, åt lite mat och tog oss varsin god öl. Det hade nyss vart översvämning (en förhållandevis mild dock, men som ändå hade ställt till med problem), och byn var ganska präglad av de tidigare översvämningarna (2002 var ett katastrof-år då vattnet täckte hela bottenvåningen på många hus i byn), men allt hade städats upp och återställts i bra skick. Även här var det god frukost, nästan identisk med den i Joachimsthal, utom de små söta virkade äggluvorna som fanns på detta ställe :-). Jag har inte adressen till detta ställe, men det var strax sydväst om centrala byn, och det låg vägg i vägg med Fars-huset och de berömda 7-bröder husen (http://members.virtualtourist.com/m/p/m/405551/).

Bad Schandau Bad Schandau

Dag 3

Centrala PragNär vi käkat frukost var det dags att ge sig iväg, och efter bara några minuters körning var vi i Tjeckien. Det var tyvärr rätt slummigt precis på den Tjeckiska sidan, och stripp/sexklubbarna dominerade de första kilometrarna, men de försvann efter en liten stund, och det klarnade upp så vi kunde njuta av den vackra naturen. I Tjeckien behöver man köpa en motorvägsbiljett, och typiskt nog är 10 dagar det minsta (jättebra när man vet att man bara skall köra igenom landet, eller hur?). Lite vägarbeten gjorde Tim förvirrad, och vi snurrade runt lite (och bröt antagligen ett par trafikregler) i Usti Nad Labem, men snart hade vi kommit vidare och kom in i Prag. Denna gång ledde Tim oss genom centrala Prag, till skillnad mot förra gången, då vi hade programmerat in ett besök hos en hunduppfödare strax söder om Prag, och då körde vi en mindre trafikerad väg väster om Prag. Denna gången blev det som sagt mitt genom centrala Prag. Tonvis av bilar och 4-5 filiga vägar. Gick ändå rätt smidigt, och Tim hade koll på läget. Vi fortsatte nedåt i Tjeckien på de härliga motorvägarna med härliga betongskarvar som innebär 3-4 dunk per sekund som både hörs och känns rätt rejält i 130 knyck. Efter bara några timmar var vi i Slovakien, där det var dags att köpa en till motorvägsbiljett till. Denna gången mycket billigare eftersom Slovakien är mycket mindre. Vi åkte snabbt förbi Bratislava, och var snabbt framme vid den Ungerska gränsen. Några meter innan gränsen blev vi stoppade av Slovakisk polis som inte var intresserade av pass eller något sådant, utan bara såg motorvägsbiljetten på fönstret, gav det en snabb knack och thumbs up, och så var det ok att köra vidare in i Ungern. Redan i södra Tjeckien hade vädret klarnat upp rejält, och när vi kom fram till Budapest i Ungern var det redan en bit över 20-strecket.

Dag 4 – 21

ParlamentetI Ungern gjorde vi ett antal trippar fram och tillbaka, bl.a. till en Buddistisk stupa i Tar, samt att hälsa på Judits mamma i Debrecen, och till den lilla byn Csenger vid Ungersk/Rumänska gränsen där Judit växte upp. Vi tog också en dagstrip tillsammans med Judits bror till Visegrad, som är en vackert belägen plats i bergen c:a 1 timmes körning norr om Budapest. Vi spenderade dock det mesta av tiden i Budapest, och var bl.a. inne i centrum och besökte bl.a. palatset (tillsammans med tusentals andra turister, och svensktalande restaurangpersonal).

Vi var också på ett framträdande med Dalai Lama i två dagar, där han pratade om Buddism och massa frågor om hur man kan vara en bra person i det vardagliga livet. Vi fick också Chenresi initiation av honom, vilket känns lite speciellt, eftersom det inte är så ofta i sina framträdanden som han gör detta. Vi var c:a 11000 personer i publiken, och det var en speciell känsla när så många satt tyst och lyssnade på honom. Helt klart är att han vart med om mycket, och är en smart och rolig snubbe.

Visegrad Arkitektur Hieroglyphs Budapest

Dag 22

Nästan SalzburgSen var det då dags för hemfärd. Jag hade fått tips från en kollega att Hitlers örnnäste var värt ett besök, och det var inte så stor omväg för oss, så vi började hemfärden med att köra rakt igenom hela Österrike (Judit sträckkörde), och det var en magisk känsla när vi började komma ner mot Salzburg och såg de stora vackra fjällen. Örnnästet ligger precis på den tyska sidan gränsen i Obersalzberg, Berchtesgaden, men vi valde att övernatta precis på den österrikiska sidan gränsen i St Leonard, i ett fint (och relativt dyrt) hotell, mest p.g.a att vi inte orkade jaga efter ett gasthaus, och att detta låg fint till längs med vägen. 107 Euro för en natt var inte helt gratis, men för det fick vi en svit på översta våningen med stort sovrum, lyxigt badrum, separat vardagsrum och balkong med läcker utsikt. Innan vi gick och lade oss åt vi middag i restaurangen, och tog en kort promenad i St Leonard och såg bl.a. en bröllopsfest, och lyssnade på bruset (det var mörkt) från glaciärvatten som rann i en älv genom byn.

Dag 23

Kehlsteinhaus - The Eagles Nest Nästa morgon körde vi ett par kilometer och kom in till Berchtesgaden där vi hittade turistinformationen, och fick fin info om hur vi kunde köra till Obersalzberg som är startpunkten för busstrippen upp till Hitlers örnnäste. Man får inte köra själv på vägen upp dit, det är privat väg, så bussresan fläskar dom i en aning med priset, men det är också en rätt spektakulär resa, och det är ingen övrig inträdesavgift till stället. Om man vill kan man hänga med på en stor guidad tur, men vi skippade det eftersom den inte började före kl 13 på eftermiddagen, och varade till kl 17, vilket skulle blivit för sent för oss.

Vi åkte iallafall upp med bussen till toppen till Kehlsteinhaus som det heter på tyska. På 1834 meters höjd ligger huset, normalt sett med en suveränt utsikt över alptopparna runtomkring, men just denna dag var det dimma överallt, och några cm snötäcke, så från att ha gått från c:a 10 grader nere vid parkeringsplatsen sjönk det fort när vi närmade oss toppen. När vi kom fram fick vi stämpla våra bussbiljetter med önskad returtid, så dom kunde planera in att ha tillräckligt med bussplatser för returen. Vi valde 1,5 timmes tid, vilket så här i eftersyn kanske skulle ha vart bättre med 2 eller 2,5 timme. Uppe på toppen går man först in i en 40-50 meter lång tunnel, för att sen komma till ett hiss-rum och en hiss. Både tunneln och hissen är väldigt lyxiga, och det syns att det lags mycket pengar på dessa. Hissen är klädd invändigt med speglar, mässing och grön skinnklädsel och avklarar de sista 120 metrarna till toppen på ett kick. När man kommer till själva huset har man två alternativ. Antingen går man ut på terrassen som omgärdar huset, eller så går man in i restaurangen. Huset är nämligen en restaurang idag, så man kan inte gå omkring där inne bara för att titta runt och ta kort, utan man bör ta ett bort och sätta sig och dricka och äta något. Vi började med att gå ut på terrassen och titta oss runt. Vi följde promenadstigen upp till den högsta toppen som är kanske 20-30 meter högre upp än själva huset. Det blåste inte alls när vi var där, och det tillsammans med snön gjorde att det var väldigt tyst och fridfullt, trots en massa andra turister.

ObersalzbergNär vi traskat färdigt drog vi oss tillbaka mot huset, köpte lite souvenirer, gjorde en liten fuling och gick genom restaurangen på väg tillbaka till hissen och bussen (och passade på att ta några bilder inuti huset när vi ändå gick igenom). Bussresan ner för berget var ännu mer spektakulär än uppresan, mest p.g.a. den branta sluttningen på vissa partier, och molnen klarnade upp stundvis för att ge en bra utsikt över området runtomkring och nedanför berget.

När besöket till örnnästet var klart fortsatte vi hemresan, och med de smidiga tyska motorvägarna så blev det en riktig mastodontkörning denna söndag. Kl 13 åkte vi från Berchtesgaden, och kl 24 var vi framme i Rostock, dvs. hela tyskland i höjdled avklarat på en enda dag, trots ett par tillfällen med köer p.g.a. trafikolyckor och en gås som var ute och gick på autobahn (ingen fara, den överlevde, en modig kille schasade bort den från vägen). Vi körde via Munchen, Nurnberg, Bayreuth, Leipzig och Berlin. Väl framme i Rostock bad vi Tim om väg till ett hotell, och på väg till hotellet såg vi ett annat hotell, och tog detta. 79 Euro för dubbelrum inkl. frukost lät vettigt, och det var rent fint och bekvämt.

Dag 24

RostockFrukosten nästa morgon var också god och vi körde ett fåtal kilometer till färjeläget där vi blev stående en timme tills det var dags för färjan Rostock-Gedser. Trippen över tog strax under 2 timmar, och det blåste en hel del, men vi hade tagit sjösjuketabletter så det gick fint. Väl iland i Danmark blev det ett snabbt bensin- och fransk korvstopp, och sedan sträckkörning till Helsingör, för en supersnabb överfart till Helsingborg, och så var vi tillbaka i Sverige, där man numera t.o.m. flaggar med stora svenska flaggor på asfaltsbilarna. Tippar på att det kanske är mest vanligt i Skåne dock…

Totalt blev det nästan 6000 km bilkörning, fördelat på 71,5 timme enligt färddatorn, vilket ger en snitthastighet på strax över 80 km/t, inklusive långsam stadskörning runt omkring och inuti budapest :-)

Vi snittade 8,3 l/100 km bensin, vilket inte är så dumt, med tanke på autobahn och stadskörning. Toyotan har tuggat på fint, och jag är glad att vi skaffade nya däck precis innan vi åkte :-)

Vi har sett mycket på semestern, men för mig har höjdpunkterna vart ett par;

  • Alperna runt Salzburg och Berchtesgaden (hit måste vi definitivt komma tillbaka för semester igen, och spendera minst 3-4 dagar)
  • Framträdandet med Dalai Lama (intressant)
  • Budapest (fint även på hösten)
  • Visegrad (vackert område, och nära Budapest)
  • Chanserna att ta det lugnt och slappna av, utan möjlighet att koppla upp sig på nätet, eftersom internet-roaming definitivt inte är gratis utanför Sverige, och det är en hel del mer arbete med att ta sig till ett internetcafe än att koppla upp sig direkt på sin mobil eller dator…

Nu återstår bara jobbet med att gå igenom alla bilder jag tagit (drygt 1000 inklusive ett par hundra bilder jag tog med mobilkameran). Lär nog ta några dagar att få ordning på, men sen kommer det ett blogginlägg på dmlfoto.se med mina favoriter :-)

Vacation-time

Has begun for real now. The weekend didn’t feel like vacation, since that happens every week, but today would normally have been a workday. Instead I have been dropping stuff off at the garbage-dump, visiting my sister and going to town with J for lunch at a diner. Feels good! A few more days, and it will feel like vacation for real, I’m sure :-)

Just around the corner…

…is one of my favourite song (from the 80’s by the band Cock Robin), and it is also a very good description of how I’m feeling right now, since I’m working my last few hours, before it’s finally time for my vacation! I shifted my vacation a bit to the late-side this year, but now that it’s here it feels very good :-)

I have lots of plans of what to do, any who knows, maybe I’ll even be able to make a few of those plans into reality? ;-)

Greenhouse done!

I finally finished the greenhouse last week! Now it’s done to start putting things in there, so next spring we’ll have it full with lovely plants I hope :-)

We also had quite a bit of wind a few days ago, and everything is still in one piece after that, so that was also a good test to see how it holds up to weather…

A concrete fact…

Is that I yesterday mixed and poured the concrete for the plinths of the greenhouse. It took 100 kg of dry concrete. Mixing concrete by hand is a b*tch. If I ever need to mix more than a bucket or two of concrete again I’ll definately rent a proper blender, instead of spending 20-25 minutes per bucket adding concrete and water in little bits…

Now the concrete is hardening, and the weather is just right. Not too hot or direct sunlight, and I water it lightly a few times per day, and won’t put any pressure on it for at least 5-6 days, so it gains most of the strength it needs to keep the 4 corners in place, and the whole construction firmly grounded :-)

So, the project is actually progressing, woohoo! :-)

Greenhouse done!? No…

The greenhouse still isn’t completed. I’ve finished the foundation too now, but the concreting of the foundation still isn’t done. Why? It needs a day without direct sun, or lots of rain, and those days haven’t been plentyful lately. It’s been either sun and 25C or rain and 17C… Plus, it needs a weekend, and the last few of those have been occupied with other things, such as driving my mother-inlaw to the airport, and visiting fellow dog owners. This coming weekend it’s time for a visit to a festival, but I still have the hope that I’ll be able to set aside one day for the greenhouse… Let’s hope that it’s done this summer anyway :-)

My feet are recovering

I got a bunch of really nasty mosquito-bites this past weekend, and I’m now sure I’m a bit hyper-sensitive to those suckers… I got about 15-20 bites on each foot (around the ankle), and both my ankles swelled up by 3-4 cm.

I’ve been taking double dose of anti-allergy tablets, which seems to make a big difference, and also tried some ordinary pharmacy pastes, which doesn’t do the trick very well. Yesterday Judit put some top-secret herb-paste on the wounds and swelling, and I slept with those wrappings in place, and this morning the swelling has gone down a bit, so hopefully I’ll regain full use of my feet shortly (my turn to do the dog walks for a few days). I also need to continue on the greenhouse in order to get it done this summer…

This years TM meetup

This past weekend we went to this years’ TM-meetup. Unfortunately not so many could come, but those of us who were there enjoyed ourselves thoroughly! This years meetup was held at the same place as last year, at Daniel and Maija in the deep forests of småland. Their place is perfect for a family with TM. Lots of interesting land and forest to walk around in, and neighbours are widely spaced, so that a dog which occasionally likes to bark doesn’t annoy anyone.

The program for this year contained many things, amongst which was a visit to Helvetets Håla (the pit of hell), a picnic at the beach, walks in the forest and delicious food at the tipi, and to round of the evenings a bit of musical entertainment and relaxation in the groovy barn.

We slept at Trollebo, which is only a few kilometers from where Daniel and Maija lives. The cabins are very nice and clean and had everything we needed.

The weather forecast looked gloomy, but we decided that yr.no had a much better forecast than SMHI, and it proved to be much more accurate! A bit of rain on Friday evening and Saturday morning, and sunny with a few clouds for the rest of the visit.

We had a lovely time, and hope that the tradition of the TM meetup continues, since it is one of the few chances we have to meet other TM’s away from the slightly stressy location of a show-ring.

Thanks again to Maija and Daniel for arranging such a lovely meetup!